Många förändringar på gång i livet och på något sätt är det mysigt att gå tillbaka till en plattform för att se ens dåtid.
Sist letade jag efter jobb. Nu har jag jobbat i snart 14 månader heltid, avklarat alla examen och därmed fått general registration = läkarleg, tack Gud. Har gjort rotering på medicin, geriatrik, kir, ÖNH, urologi, psyk och nu jobbar jag på Barn & Kvinnoavdelningen, vilket är nog det mysigaste av allt.
Ohh dessa små barn. Jobbar en hel del på SCN (=special care nursery) vilket är nyfödda som behöver extra vård, men inte intensivvård. Varje dag möts jag av bäbisar som är upp till några timmar gamla – helt ljuvliga. I rollen ingår också att man gör undersökningar på nyfödda vars mödrar has vissa riskfaktorer som man måste ta hänsyn till (diabets, infektion (GBS), IUGR, instrumental förlossning m.m). Som tur var är det sällan som det nyfödda miraklet behöver SCN och ännu mer sällan krävs intensivvård, utan majoriteten mår bra.
Ibland kan de behöva PVK vilket alltid gör så ont i hjärtat att behöva göra, men man tröstas med att det behövs av en anledning:
Ska göra kvällens middag redan nu då den behöver stå på spisen ett bra tag – ska använda mig utav Zeinas recept på Bamiya. Vi äter Irakisk mat alltför sällan hemma, då det tar några timmar att laga och när man kommer hem vid 17/18, beroende på vem som kommer hem först, så blir det en sen middag. Därför reservas det till helger med tid.
Nästa på hubbys önskelista är Dolma. Får bli till nästa helg när vi är tillbaka till Perth. Zeina igen nog? 🙂